Hejj!
Idag har jag varit i skolan hela dan o haft föreläsningar.
Den första, Arkeologihistoria, var helt fenomenal :P En gammal man, runt 60, stort leende, går in i klassrummet o sätter sin stol i mitten. Ursäktar sig för sin 15-minuters försening och frågar sen från vilket ämnesområde sina elever var. Bara detta tyder på en viss engagemang i sin klass. Vi var historiker, arkeologer och konsthistoriker. Sen säger han bara: "Vet ni vad..Vi gör så här: Ni väljer en framstående portugisisk arkeolog, skriver en 3-sidors uppsats om personen och lämnar in det någon gång i November. Under tiden har jag ett uppdrag till er. Ni ska gå runt i Lissabon, eller var det nu är ni bor och leta fram en gata som är döpt efter en arkeolog. Alla städer har åtminstone en gata som är döpt efter en arkeolog."
Och det är typ vårt sluttenta. Känns det som. Antagligen inte, men ändå. Han är bara en gammal lärare som trivs bäst att ta en öl med sina elever och ha sin föreläsning på en park. Och det är såna vi vill ha.
De resterande föreläsningar var raka motsatsen. Om vi säger så, när en lärare, som varken säger hej eller säger sitt eget namn, börjar prata om ämnet utan att inte ens alla elever har satt sig, säger väl väldigt mycket. Efter 10 minuter på den föreläsningen ville jag bara ut! Jag tålde inte läraren eller klassen för den delen.
Är det så konstigt egentligen?
När en lärare är dålig, vad har elever för motivation att anstränga sig? När en lärare är otrevlig, vad har elever för ambitioner, varför ska man prestera bra om man inte får något tillbaka?
Hur mycket man än gillar ett ämne, så har man väldigt dåliga odds på att göra bra ifrån sig om man har en dålig lärare. Därför är det så viktigt med pedagogik, men även kärlek för ämnet. Ska man bara sitta där och spy ut det som redan står på böckerna är det inte lönt att ha det yrket, då förmedlar man ingenting, då gör man ingen nytta i världen, förutom att ta onödig plats i samhället.
Så det ämnet tänker jag byta bort, tyvärr. För att jag älskar medeltidshistoria, särskilt portugisisk historia, men han förstörde det för mig. Jag tänker inte tortera mig själv i onödan för att sedan bara få ett IG i huvudet. Jag hatar att bli besviken, men den här gången kan jag inte ens vänja mig vid det. :/
Men det blir väl bättre! Vi får se vad jag hittar för ämne att ersätta det med! :P
Puss!
/AC
PS - Om 20 minuter är det min födelsedag. Jag önskar att det inte vore så. :( För att jag kan inte undvika o vara lite barnslig och ändå känna mig ledsen över att jag inte har mina nära o kära med mig, att jag inte har min katt som leker bland inslagspappren o river sönder dem. Att jag kommer att spendera min födelsedag på en svettig tunnelbana och ingen kommer att veta att jag fyller 21.
That´s grown-up life for you. (Jag vet, jag gnäller. Låt mig.)
